Ensamheten dränker mig.
I think about it all the time, när slutar det?, De flesta har säkert haft den där känslan utav ensamhet, en viss tomhet som inte försvinner,saknaden utav något som fattas, Den senaste tiden har just den här känslan dykit upp vid flera tillfällen. mina tankar förändras till frågor. frågor som jag inte riktigt får några svar ifrån. Det är svårt att veta att man sakta glider ifrån sina närmaste,It´hurts, but it´s true.., ibland önskar jag att allt vorre mycket lättare än vad det egentligen är, att jag bara skulle kunna glömma allt och gå vidare, men det är svårt. jag vill så gärna, men har så svårt att lämna saker bakom mig and move on whit my life. Jag är forfarande så ung och har så mycket kvar att lära, mitt tänkande är väl en del som följer med tonåren. men gush, ibland önskar jag...att allt... blir bra. precis som förr.jaa, precis som förr. ni vet, när man var liten. man behövde aldrig ora sig över något. Allt man gjorde var enklare...dagen efter var allt som bortblåst och problemen existerade inte. Det har gått flera år sen dess och idag, påväg till mina sexton år har jag fortfarande svårt att öppna ögonen och se hur världen egentligen ser ut. allt har liksom blivit.... så annorlunda, man kan knappt gå säkert ute på gatan längre, varken på dagen eller natten. Why?!...
Hmm... nej, men jag ska gå vidare, imorgon är en ny dag., nya chanser.nyra risker, nya nöjen. hehe, en bild fylld av glädje passar väl bra in nu?, eller vad säger ni babes?!
Hmm... nej, men jag ska gå vidare, imorgon är en ny dag., nya chanser.nyra risker, nya nöjen. hehe, en bild fylld av glädje passar väl bra in nu?, eller vad säger ni babes?!
